Fortfarande facebookande

Tack vare facebook minns jag nu – när jag är inbiten GAISare – att jag en gång i tiden var hängiven Blåvit-supporter.

Fortfarande är jag inne på facebooken dagligen. Jag har mer socialt umgänge där än ”IRL” sas. Där pågår samtal jag oftast deltar i, stundtals bara är passiv deltagare av.

Goda vännerna hade en diskussion på facebooken om dagispersonal som var både giftig, aggressiv, hetsk och stundtals rolig på det där råa hjärtlösa sättet. Själv kände jag hur jag rycktes med och mindes alla trauman jag genomled då mina barn fortfarande befann sig i den åldern. Ja herregud…. det var tider det.

Det poppade upp en gammal polare från förr häromdagen. K! Henne har jag inte hört av på över tjugo år! Det sista jag hörde var att hon blev ihop med en snubbe som hette P och jag tror att han jobbade på volvo. Det gjorde även jag på den tiden, och jag tror att jag visste vem denne P var. Sedan slutade jag på Volvo och for ut i världen i några år. När jag kom hem var de gifta och i startfasen av en alldeles egen barnaskara. Själv levde jag ju singelliv och fortsatte med det i många år till, så våra vägar korsades aldrig.

Men så var hon där helt plötsligt! I min facebook. Jätteroligt. På bilden är hon sig väldigt lik, hade jag mött henne på sta’n hade jag omedelbart känt igen henne. Samtidigt som vi började småchatta dök en massa minnen upp. Andra polare från förr som legat i glömska, roliga episoder och gamla hjärtesorger. Tänk vad många minnen man har som man inte har en aning om. Inte förrän de väcks till liv och är hur detaljerade och glasklara som helst.

Jag minns hur vi – jag och K och några till – stod och smådansade hemma hos en snubbe på ön där vi brukade hänga, och en i klungan av de dansande var en försmådd f.d flickvän till K:s dåvarande pojkvän. Den försmådda flickvännen hade ett uselt humör och kunde inte uthärda att hennes ex. hade gått vidare och funnit en ny kärlek (det var inte K som kom emellan dem – det var redan slut innan hon kom in i bilden)(tror dessutom att det var flickvännen med det usla humöret som hade stått för dumpandet). I alla fall så dansade den sura bruden omkring och stötte till K och höll upp långfingret mot henne lite sådär i smyg så att ingen annan skulle se. Till sist frågade K: Har du ont i fingret eller vad är det med dig? Högt och tydligt. Surpuppan blev om möjligt ännu surare och drog iväg med sin ständiga följeslagare ”Loppan” som existerade näst intill helt obemärkt i skuggan av sura bruden.

Undrar varför jag minns just den här kvällen… Det känns som om Torbjörn Nilsson och Glenn Strömberg var något jag tänkte mycket på under ungefär samma tid, så det kan ha varit ett UEFA-cup-år av något slag. Tror mig också minnas att snubben vi var hemma hos bodde ovanpå någon sorts rörläggerifirma. Men det kan vara alldeles fel.

Kanske jag minns den för att jag blev imponerad av att K vågade tyka sig mot sura bruden. Inte omöjligt… Själv var jag paniskt rädd för henne. Hon hade rykte om sig att dels vara surare än ättika till vardags, och att inte backa för att ta till våld om hon ansåg sig ha anledning därtill.

Minnen med mer än tjugo års mognadstid kan naturligtvis ha jäst lite. Kanske var sura bruden inte särskilt  sur och helt säkert inte särskilt farlig, och kanske gjorde aldrig K några tykna uttalanden till henne. Kanske var K aldrig ihop med sura brudens f.d pojkvän ens.

Men det var något med Blåvitt, Torbjörn Nilsson, alla Glennarna och UEFA det decenniet, det minns jag tydligt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: