Nu är det fotboll igen…. sorry…

Jag vet att det finns människor som inte går igång på fotboll. Jag trodde att jag själv var en sådan. Ni ser, man upptäcker nya sidor hos sig själv även när man nått den härliga medelåldern. Eller kanske uppstod det först nu…

Idag var det returmatch mellan jobbet och de gröna oldboysen och jag var helt oinspirerad. Trött och ont i huvudet. Kände under hela dagen hur illasinnade bakterier sakta men säkert tog över millimeter efter millimeter av min lekamen.

Men det tordes jag ju inte säga till lagledar´n då det började stå klart att det en gång så stolta röda laget kraftigt decimerats! Sillmjölkar och ynkryggar. Vem hade trott det? Nåväl, jag är ju inte den som är den.

Bet ihop och tog mig igenom dagen. Åkte hem och samlade ihop sönerna för att först heja dem igenom sin match mot Finlandia Pallo. Det var en hård och jämn match som dessvärre Finlandia gick segrande ur.

Sedan bar det av mot ”min” match. Vi hade blivit några fler. Lagledaren hade på något sätt raggat ihop tillräckligt många för att få oss att se ut som ett lag. Vi fick till och med låna ut en av våra röda till de gröna en halvlek. Snacka om sillmjölkar!

Äldste sonen var tidtagare och han stod stolt vid min sida och höll på mitt lag! Det var ett fint ögonblick. Sonen  fick snabbt klart för sig vem som var vem i laget och jag fick fortlöpande kommentarer om hur de uppförde sig. ”Sigge är bättre än Wernblom”, han där (SZ) är grym, han ser så stark ut!, hon är jättebra (nej, det var inte mig han talade om, den andra hon –  A-S alltså), lagledaren fick en 5:a och det totala omdömet var att det var precis ”som en riktig match”. Matchens lirare var, utan konkurrens – Sigge.

Under hela matchen, 2 x 30 minuter, mådde jag som en prins. Jag till och med sprang några steg vid ett av mina sällsynta inhopp i matchen. Kände mig pigg och stark. Vinsten bidrog till att hålla adrenalinnivån på en skönt hög nivå ända tills jag parkerade bilen utanför huset.

….huvudvärk, ledvärk, frusen, trött och gråtfärdig. Gav sönerna i uppdrag att förse sig själva med kvällsmat och sedan ta på sina pyjamasar och borsta tänderna. Själv lade jag mig i badet och slöt ögonen.

Nu har jag tryckt i mig ett par zapp och inväntar otåligt verkan av dem. Vill gärna gå ner och göra familjen sällskap framför tv:n med champions league-finalen. Orkar jag? Nu ropar de: mål! mål! JAAAAAA! Klart jag gör – det är ju fotboll!

Heja, heja!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: