Saltstänkta vågor

Var ute med yngste sonen och hans strövargrupp och paddlade kanot (eller kajak eller vad det nu kan ha varit för indianbåtstyp) i förmiddags.

Satt längst bak och hade makten att styra vart jag ville. Dessvärre inte förmågan, men det gick rätt bra. Någon avslumrad del av reptilhjärnan vaknade till liv och gav mig intuitivt känslan för var jag skulle sätta ner paddeln och hur den skulle vridas för att vi skulle färdas i någorlunda rätt riktning.

Det var skönt att sitta där i båten, med solen och enstaka salta stänk av havsvatten i ansiktet. Meditativt.

Kände som jag alltid känner när jag blir lite frälst att ”kanot, det är ju det som är grejen! Vi måste fixa kanoter så att vi kan sticka ut varenda kväll, och hela helgen och paddla. Ta med oss tält och campa på små skär och baka pinnbröd över den öppna elden. Sjunga lägersånger och komma varandra så nära, så nära” Sådana tankar roar mig i långa stunder.

Sedan börjar någon annan del av hjärnan att häckla mig. ”Javisst, tjenare… paddla på kvällen? Efter fotbollen och middagen och yogan och simningen och läxläsningen och tvätten och… och… och… då eller?” ”Campa på små skär? Och äta pinnbröd?! Sjunga lägersånger – har vi helt plötsligt förvandlats till familjen von Trapp?! Tror inte det.”

Mitt helylle, paddlande jag, blir inte stött av det hånfulla supernego-jaget utan mer överseende och medlidande. Helylle-jaget skulle naturligtvis aldrig skaffa sig en kanot på riktigt, tycker bara att det är kul att leka med tanken. Lite som att prova galna hattar i en hattaffär. Supernego-jaget skulle kanske skaffa en kanot och mot sin vilja märka att det faktiskt funkar. Det går att ibland vara sådär fjällrävenlistig och skogsmysig på ett helt naturligt sätt – inte varje kväll och inte varje helg, men ibland.

Efter havsutflykten for vi hem och svidade om för att hälsa på goda vännerna i nya huset. Smutta på rosévin och äta goda oliver och kryddiga korvar, grillade hamburager och hembakad paj med vanlijsås. Och en latte. Och lite mer vin.

Värdparet är intelligenta och rara och roliga. Har egen och utsökt smak och förmågan att få oss att känna oss hemma. Jag längtar redan dit igen.

I morgon skall det simmas simtävlingar i Alingsås och springas Göteborgsvarv i Slottskogen så nu måste jag kasta mig i säng och powersova så jag orkar skrika och hoppa och få snudd på kramp av spänning under i stort sett hela dagen.

Det skulle vara skönt med en kanot efter en sådan dag. Ensam i vågorna. Glida fram medan solen sänker sig i horisonten. Svetten som glänser på mina muskulösa skuldror och de solblekta hårtestarna som dansar i luften till måsarnas skratt…

….ni kan se det framför er va?

 

….eller hur?!

 

Go´natt.

Annonser

One thought on “Saltstänkta vågor

  1. ren8 skriver:

    Det blir mer kanoter snart….Vi skickar ut mail (alà campingvarianten)och de fem första till kvarn får en kanot. Den sjätte får badkaret(kul med internskämt). Jag reserverar redan en åt dig….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: