Expedition Fjällstuga

Just hemkommen från en stärkande vecka i fjällen. Ljuvligt. I år bokade vi en stor, nybyggd (faktiskt så nybyggd att den inte var helt klar när vi kom dit…), lift-nära lägenhet med 4 sovrum, 2 badrum, bastu, stort allrum och rymligt kök.

Deltagare i årets expedition var: mamman (dvs jag), pappan, sönerna, 18-årige kusinen O, farmor, farfar, mormor och morfar. Ni börjar ana…

Vi vecklad ihop kusinen och tog honom med i vår bil. Han är över 190 cm lång och passade alldeles förträffligt in mellan sönernas båda bälteskuddar i baksätet. När han var dubbelvikt alltså. Far- och mor-föräldrarna kom i egen bil några timmar efter oss. De hade vare sig lust eller behov av att påbörja sin resa kl. 04.30 på morgonen (natten). Men det hade vi. Inte var vi ensamma heller, utan slog följe med familjen S upp till Frykens strand där vi frukosterade tillsammans vid 9-tiden.

Vi hade införskaffat ”Loranga, Mazarin och Dartanjang” samt ”Narnia” som cd-böcker för att hålla oss sysselsatta under färden. Som tur var så uppskattades böckerna och resan gick förhållandevis smärtfritt. Även för den ihopknycklade 18-åringen.

Väl framme kvittrade vi av glädje vid åsynen av vårt boende. Knappt 30 meter från liftarna, en pulkabacke utanför dörren, skishopen, hyrstället, afterski-puben och allt annat vad man kan behöva inom en armslängds avstånd. Jippi! Och rent och snyggt var det också. Alldeles nytt. Härligt!

Jag, maken och morfar åkte slalom. Kusin O och sönerna åkte snowboard. Sönerna gick i snowboardskola fyra förmiddagar och utvecklade sitt åkande i en sådan häpnadsväckande fart att vi kunde åka i alla backar i hela systemet nästan på en gång. Eller nja, yngste sonen hade lite problem med knappliftarna och ankarliftarna så lite begränsade blev vi. Och den svarta 46-gradiga backen tordes jag inte låta dem åka i… Men annars åkte vi överallt.

Mormor, farfar och farmor tog turer på längdskidor på fjällen. De försåg alla fåglar i trakten med mat och fick dåligt samvete om de inte knatade upp och matade dem.

Matlagning och annat husligt bestyr var det tänkt att vi skulle hjälpas åt med, men i själva verket var det mycket farmors verk. Vi hjälpte till då vi kunde och kom åt, men ibland kändes det mest som om vi gick i vägen, och då var det ju lika bra att ägna sig åt något annat. Man vill ju inte stöta sig med någon när man bor så tätt-tätt ihop under en hel vecka.

Både farfar och morfar har usel hörsel och frågan är om de inte övdrev sin oförmåga att höra ibland. Det kan ju lätt bli lite babbligt med nio personer i en och samma stuga. Och det är ju inte alltid man orkar/har lust/vill tala med alla.

En dag for vi upp på fjället för en dags längdskidåkning med sönerna. Farmor och farfar följde med. Vi hade bara tänkt oss en liten runda för att visa hur storslagen naturen är där uppe på fjälltoppen. Vackert vitt och orört och alldeles tyst. Tills vi kom.

Äldste sonen är inte mycket för att njuta natur i sakta mak utan satte av som om hin håle var efter honom. Farmor och farfar tog rygg på honom, och jag och maken slöt upp kring yngste sonen. Han har en helt annan typ av personlighet den pojken. Ingen stress där inte. Vi sjöng, räknade kryss, tittade ingående på fjälltoppen vi rundade, diskuterade Star Wars olika bataljer och begrundade varför Han Solo gjorde än det ena än det andra. Vi tog det helt enkelt väldigt lugnt. Vääääääldigt lugnt. Så lugnt att vi nästan missade bandvagnen som skulle ta oss tillbaka till civilisationen efter avslutad tur. Men vi hann precis. Och det räcker ju.

Sa jag att vi skulle ta en liten tur? Det finns säkert de som tycker att 12 km är en liten tur, men personligen tycker jag att det var en rejäl runda. Att sönerna mäktade med, och dessutom hade så stor glädje av det är något av ett mirakel.

Kvällarna i boendet ägnades åt ätande, shackspelande, Star Wars och läsning. Samt TV förstås. Med tanke på att vi alla är besläktade på olika sätt, och att vi väldigt sällan umgås så tätt-tätt inpå under så lång tid med varandra så tog alla det väldigt varligt. Familjerelationer kan ju bli så Norenskt svarta så snabbt under sådana här omständligheter.

Ingen rök ihop med någon, men nog hörde jag lite morrande och tandagnisslan  emellanåt. Säkert diskuteras det nu livligt i de olika hushållen de nya sidor hos varandra vi upptäckt, både positiva och negativa. Det är spännande!

Jag tycker att vi alla borde få medalj för att vi gav oss ut på detta äventyr. Att vi dessutom lyckades ha trevligt större delen av tiden är ju  bara en bonus. Mina söner kommer helt säkert att minnas denna resan med glädje, resan då ALLA var med.

En extra tapperhetsmedalj till kusin O som lyckades med konstycket att både leva upp till att vara barnens hjälte och att sprida lite galen hitte-på-fransk humor  bland oss vuxna.

Det är spännande och intressant med relationer, men det är skönt att bara vara själv också. Man blir ju lite trött emellanåt…

Advertisements

One thought on “Expedition Fjällstuga

  1. Helén skriver:

    Låter som en underbar resa bara att få vara med nära och kära.. på gott och ont.Njut av deras närhet så länge det går, man vet aldrig hur ”länge” alla kan/vill vill vara med…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: