Stackars, stackars mig…

Här har jag gått och sett fram emot helgens stora begivenhet hela veckan. Glatt mig och myst åt det som komma skulle. Ni observerade ”skulle” där va? Inte ”skall”. Det blir nämligen inget av med social samvaro, god mat och vinprovning på härsen eller tvärsen eller hur det nu var vi skulle prova den här gången. Nä.

Värdfolket och deras telningar har sugits ner i nå’t svårbemästrat feberträsk och lyckas endast med nöd och näppe hålla sina söndersnutna nästippar över vattenytan. Vojne, vojne…

Nu tycker ni kanske att jag är lite självisk som tycker så synd om mig, men faktum är att jag tycker rätt synd om R också. Jag misstänker att hon har jobbat och slitit hårt hela veckan hon också och outtröttligt väjt undan för alla bakteriehärdar som härjar vår del av verkligheten. Allt för att försäkra sig om att vara vid god vigör vid vinprovningen.

Helt i onödan tycks det nu, det är ju ändå inställt…

De arma sjuklingarna är det ju faktiskt inte särskilt synd om, de kan ju knapra piller och maratontitta på nedladdade favvoserier hela nätterna igenom, samt inhandla färdigmat med gott samvete. Eftersom de ju är så sjuka kan de ju inte förväntas orka något annat. Om de varit lite förutseende så har de ju några flaskor vin att lindra sina plågor med dessutom.

Det är värre för mig. Jag är plågsamt frisk och alert. Borde förmodligen kakla om tvättstugan eller något liknande – så frisk är jag. Det blir väl till att röja i förrådet, stryka eller något annat astråkigt som jag lätt hade kunnat avstå från om jag varit på t.ex VINPROVNING!

…undrar om jag inte håller på att få nå’n liten influensa. En liten lagom en. En som kräver en lagom dos ost, vin och vertikalläge. Framför den nya, stora TV:n. Jo, jag känner nog en liten feber där i pannan… Oj, oj, bäst att läsa på filmutbudet så jag kan skicka maken efter rekreationsfilm då jag ligger plågad och tärd på soffan i morgon kväll. Det är nog bäst att han fixar käket också. Om nu inte han också drabbas, för då måste vi ringa på pizzabudet.  Eller så får han smätta förbi Aldardos och plocka upp en spenatrulle och lite ostsås innan hans sjukdom tvingar ner honom under fleecefilten i soffan.

Det är tur att barnen är stora nog att vara friska på egen hand….

Om det nu skulle vara så oturligt att vi blev liggande menar jag…

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: