Gnällrövar, redigpellar, martyrer m.fl

På sig själv känner man andra…

Det finns en uppsättning personligheter som är så sjuuuuukt irriterande. Ni vet, de som knappt behöver säga en enda mening innan man börja ruttna inombords och bara önskar att de skall vara tysta.

Gnällrövar till exempel. De gnäller över allt möjligt, men åtgärdar intet. Typiskt för en sådan är att komma in i ett offentligt rum och lyfta på en tidning och utbrist  – Guuuud vad stökigt, vem är det som lagt tidningar överallt?! Så lyfter de på tidningen och daskar tillbaka den på exakt samma ställe innan de förnöjt går vidare. Övertygade om att någon sitter och skäms över sin oförmåga att lägga tillbaka tidningen i rätt tidningshög. Suck…

Martyrerna är inget vidare heller. De som alltid offrar sig för mänsklighetens väl och ve, men aldrig  någonsin får något tillbaka. Inte ens ett litet ”Tack”. Stick och brinn, är allt jag har att säga till dem. Det är väl ändå det martyrer är bäst på. Känner ni igen dem? De fixar alltid (japp, alltid) kaffet på jobbet, de tänder lampor och låser upp, de fixar och piffar och suckar och ser gråtmilda ut. Det är ju så otacksamt, men de ger minsann inte tappt. Nädå, lid på bara. Det är som ni misstänker, ingen kommer att tacka er så  varför ni fortsätter är en gåta.

Redigpellarna är också svåra. Kanske de värsta av dem alla… Det är de som är med i skolrådet, de gör matsäckar till utflyktsdagarna som de andra barnen blir avundsjuka över – samtidigt som det naturligtvis är både näringsrikt och mättande. Ingenting är någonsin jobbigt för redigpellarna och de saknar empati för alla som inte riktigt får ihop det. Det är ju bara å … … Tjenare! Det värsta är att vi måste ha dem, Redigpellarna alltså, för annars måste ju ”någon annan” göra jobbet och ”någon annan” hinner ju inte. Det är för oss vanliga dödliga omöjligt att varje dag fixa jobb, middag, tvätt, fritidsaktiviteter, socialt umgänge, träning och dessutom ha ett kliniskt rent hem med all tvätt i färgsprakande, nystrukna staplar i tvättstugan.

Suck…

”På sig själv känner man andra” Jag är en misslyckad mix av samtliga nämnda kategorier här. Jag är med i skolarbetet, men inte på någon inflytelserik plats. Jag gräver rabatter. Jag gnäller när det är grisigt i gympasalar och andra offentliga lokaler där jag vistas, men inte tar jag fram en kvast och sopar precis. Jag suckar också högljutt om jag någon gång varit schysst nog att handla fikabröd till fredagsfikan och ingen faller på knä och lovprisar mig när jag kommer tillbaka. När jag har lyckats få iväg barnen till skolan, med schyssta matsäckar, strukna tröjor och snutna näsor och dessutom satt på kaffet först av alla på jobbet så är det inte någon som slipper höra om min förträfflighet. Här har ni mig, Mrs Irritationsmoment numero uno! Tadaaaaaaaaaaa

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: